Jag har tänkt på en sak. 

 

Idag är livet internet. Och spotify. Instagram. Och Smartatelefoner. (smarta jag synar men ändock) 

 

 

 

Jag menar, när jag var liten. Då fanns inte mobiltelefoner. Alla hade en hemtelefon. Man fick allt vackert lov att ringa hem till folk. Och hoppas att vederbördande faktiskt var hemma. 

 

 

 

 

 

Eller ja nu ljög jag. Visst fanns det mobiltelefoner. Särskilt smarta var det dock inte. 

 

 

(minns hur coolt det var att ringa hem till mamma från BILEN!!) 

 

Men storleksmässigt så håller dom ju måttet med dagens smartatelefoner. 

 

 

Och eftrsom vi inte hade smartatelefoner så fick man allt vackert slå upp telefonnummer i så kallade telefonkataloger. 

 

 

 

Och påtal om smartatelefoner. Med kamera. 

Det fanns inte heller. 

 

 

Här gick det inte att ta 78652753736 kort på maten och sen radera 2345424 st som inte blev bra. Sudda och ändra färger på kortet. Här hade man 36 bilder som man allt vackert fick lämna in på framkallning. Vänta. Och få tillbaka 30 bilder som var suddiga, 2 som inte visade motivet och hade man tur 4 st som gick att använda. 

 

 

Internet fanns knappt. Eller jo. Men det var med ett modem. Som lät när man kopplade upp sig. (Då gick det förövrigt inte att ringa hem till en) 

Så satt jag på bussen och funderade "Vad heter huvudstaden i Budapest" gick inte det att bara ta fram sin smartatelefon och slå på WiFi och googla. 

 

Nej jag fick allt vackert vänta med min fråga tills jag kom hem och slå på den stora datorn som inte gick att bära med sig. Vänta tills internet hade kopplat upp. 

Svära lite för att internet inte kopplade upp. (nej jag menar jag svor inte på den tiden) Svära lite till när internetuppkopplingen bröts. 

 

För att sen inse att Budapest faktiskt är huvudstaden i Ungern. Och inte ett land.